Från mörker till ljus, stanna kvar eller gå?



Länge sen jag skrivit något i min blogg. Tänker inte komma med en massa ursäkter, jag skriver när jag har lust,känner för det eller får andens vägledning. Mörkret har sänkt sig utomhus,höst rusk, regn och blåst,,,,,,,,
,,,,,,,,och så helt plötsligt kom kylan och nu kom det snö som sprider lite ljus.

På köksbordet har min kära hustru tänt ett ljus ett ljus som brinner i en änglaljusstake.......

Detta kunde räcka för att på ett kort o enkelt sett beskriva mina tankar om det som händer runt omkring oss just nu i vår värld.
Mörkret ondskan tilltar men oj vad ett litet ljus kan sprida mycken värme och tröst.

Inser att det enda sanna ljuset inte är det billiga ljuset från IKEA eller det dyrare från DUKA .
Det  sanna ljuset är de levande ljuset Herren Jesus i mitt och ditt hjärta.

Har inte kunnat undgå att både läsa o följa med debatter och kommentatarer ang. Svenska kyrkans vägval just nu,,,ofta blir det en djup suck,,stanna kvar eller gå? Herre till vem skulle vi gå?
Här får jag ödmjukt böja knä inför Herren.... käre Herre tag mig vid handen och led och bär mig enda fram beskydda mig och bevara mig så ingen tager min krona. Låt min blick vara fokuserad på Jeus och vad han har gjort för mig.

Min fråga är den personlig eller är den angående en grupp ,församling,kyrka?

Min fråga är inte bara en personlig , en lokal  en regional fråga utan gäller alltid hela Kristi kropp.
Vilken är grunden för vår tro? Vem är huvudet? Vem är hörnstene? Kan man dela gemenskapen med en kyrka som går
egna vägar?


Där Guds Ord är grunden för tron och Kristus tillbedes och äras som Guds Son där finns det en gemenskap.
Vågar jag vågar du vara ett vittne som går mot
strömmen men som följer den gamla kyrkans tradition om var grunden finns.

I kyrkan har jag många vänner I väckelserörelserna har jag många vänner. I frikyrkorna har jag många vänner.  Vi alla
behöver varandra. Det skulle för mig vara konstigt att inte känna mitt ansvar för alla
mina trosvänner och inte ta mitt ansvar för gemenskapen i tron.

Att stanna kvar är naturligt även om det betyder svårigheter.
Varför kan jag inte vara ett vittne som går mot
strömmen men som följer den gamla kyrkans tradition om var grunden finns?

Vara ett litet ljus ett vittne för den som längtar efter ljus och frid.

Personligen tänker jag stanna kvar där jag har funnit min trygghet.
Jag tänker fortsätta gå till leastadianska bönhusen. Jag tänker fortsätta gå till kyrkan. Jag tänker fortsätta gå dit Herren kallar mig att sjunga om Jesus.
Jag tänker fortsätta gå I JESU FOTSPÅR.

Du skall stanna på din post där Gud satt dig.

Vad säger mitt samvete och vad säger ditt? Här får var o en rannsaka sig själv. Herre till vem skulle jag gå?
Den frågan får vi var och en ställa oss. En dag ska ALLA knän böjas. Kom ni välsignad eller gå bort ni förbannade.

Välsignelse och förbannelse
Se, jag ställer er i dag inför välsignelse och förbannelse:

5 Mos 11:27

Välsignelse om ni lyder Herrens, er Guds, bud, som jag i dag ger er,

5 Mos 11:28

Förbannelse om ni inte lyder Herrens, er Guds, bud utan lämnar den väg jag i dag befaller er att gå och i stället följer andra gudar, som ni inte känner.

5 Mos 11:29

När Herren, din Gud, för dig in i det land som du skall ta i besittning skall du uttala välsignelsen på Gerisimberget och förbannelsen på Evalberget.

5 Mos 11:30

Dessa berg ligger på andra sidan Jordan bortom Västvägen i det land som tillhör kanaaneerna, de som bor i Jordandalen, nära Gilgal, invid Orakellunden.

5 Mos 11:31

Ni skall nu gå över Jordan för att komma till det land som Herren, er Gud, vill ge er, och ta det i besittning. När ni intar det och bosätter er där

skall ni troget följa alla de stadgar och föreskrifter som jag i dag ger er.



Känner du oro? jag vet inte vad du känner, men kom ihåg själa fienden är listig. Vaka o Be.

Ännu kan det komma en väckelse , men det beror inte på  det ogrundade beslut som ej är enligt Guds ord och vilket de anser skulle vara ett bra beslut som Kyrkomötet fattade i vigselfrågan.
Nej, den väckelse kommer på grund av andlig fattigdom hunger när inbjudan kommer när det inre kyrkorummet alltså hjärtat inser att nu är det allvarligt och att vi måste vända oss tillbaka till Ordet!


Bekänna sin synd och be om förlåtelse.

Så  Vänd om innan det är för sent alla ska vi göra räkenskap

"Vår fäder bad på detta berg, och ni säger att Jerusalem är den rätta platsen att tillbedja?" (Joh.4:20)

Ja, var någonstans kan man be? Kvinnan som Jesus mötte vid Sykars brunn undrade

vad som var den rätta platsen att be till Gud. (Joh.4:21 +23) Jesus säger till henne: "Tro mig,kvinna! Den stund kommer då ni varken ska tillbe Fadern på detta berg eller i Jerusalem .... Men den stund kommer, och är nu då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern i ande och sanning. För det är sådana tillbedjare Fadern vill ha. "

Må denna sanning få beröra ditt hjärta idag, du som är i nöd. Oberoende av hur svårt och omöjligt det ser ut och känns för dig. Om din nöd är självförvållad, och de yttre omständigheterna till synes är hopplösa, kära vän så kom ihåg:

Ingen plats är för dålig, för att be till Gud. Ingen situation, inga yttre omständigheter är för hopplösa, för att be till Gud.


Kära vän fäst blicken på Herren Jesus.


Vill avsluta med en sång av Lina Sandell vilken är mycket talande just nu.

Jag irrade länge än hit och än dit Och sökte en väg till Guds himmel, Och sökte väl stundom med allvar och flit I människomeningars vimmel. Jag sökte dock icke i Ordet, och se, Hur kunde jag då finna bot för mitt ve, Hur kunde jag då finna vägen?

Min redliga bättring, mitt nit och min tro, Min ånger, min bön och min lydnad, Se där, vari hjärtat försökte få ro, Se där, var jag sökte min prydnad! Men aldrig den lydnaden provet dock höll, Och sten efter sten från den byggnaden föll; Den blev ingen stege till himlen.

Och under allt detta stod Jesus så huld Och ropade till mig så trägen: Se, jag har betalt din omätliga skuld, Jag ensam, jag ensam är vägen! Jag, jag har förvärvat och återlöst dig, Säg, vill du ej låta dig nöja med mig, Den nya, den levande vägen?

Den vägen mig syntes i början för lätt, Som många den ännu lär kalla, Men när man försökt alla övriga sätt Ock kommit till korta på alla, Då skall man ock slutligt sig finna därvid Att ha uti Jesus allena sin frid Och blott genom honom bli salig.

Lina W. Sandell-Berg 1863 • Bearb. 1985

Be gärna för mig i de uppdrag dit Herren kallar mig att vittna och sjunga om Jesus

Frids hälsningar Sven-Olof



RSS 2.0