Sven-Olof Snellman

Kanske en något märklig rubrik eller kanske inte. Alla känner vi väl oss trötta och vad önskar man då.Jo vila....
Visst jag känner mig trött rätt ofta på flera olika sätt,,Var hittar man kraften.
Just nu är jag så trött på allt svammel som man daglig dags finner skrivet i olika tidningar inget nytt i sig, falsk lära har funnits länge i vår kyrkohistoria,,men det som oroar mig mest är de människor som har åtagit sig uppgiften att vara ledare i Guds församling men intar en auktoritet och går ut med en falsk lära....Något jag själv har en skrämmande upplevelse av när jag påbörjade min diakonstudier vilka jag just nu har lagt på is ett tag. Varför? Därför att inte Guds ord/ skriften längre är den avgörande måttstocken. Istället blev jag icke godkänd i teologi kursen av belästa proffessorer ifrågasatt utifrån min bibelsyn osv. Ingen, märkväl ingen talade om Jesus i centrum....suck..
Jag bara undrar är det inte så längre att vid sin ordination så lovar prästerna att förkunna Guds ord rent och klart?
För mig personligen är huvudregeln i bibeltolkning;
- Bibeln är den kristna församlingens enda auktoritet i allt som rör kristen tro och moral. Bibeln/ Guds ord är en ofelbar läroauktoritet. Alltså skriftens ord kan inte motsäga varandra i någon fråga, som har med vår frälsning att göra.
- Bibeln är Guds eget ord läsa o förstå den i överenstämmelse med Andens och de heliga författarnas egen tidpunkt, som är människors frälsning till ära för Jesu namn.

Kommer i mina tankar kära Lina Sandells sångtext vilken jag tycker beskriver så bra det jag just nu känner...

1. " Jag irrade länge än hit och än dit, och sökte en väg till Guds himmel. Och sökte väl stundom med allvar och flit, bland människo meningars vimmel. Jag sökte dock icke i Ordet, och se;,; hur kunde jag då finna bot för mitt ve;,; Hur kunde jag då finna vägen"?

2." Min redliga bättring, min tro och mitt hopp, min ånger, min bön, och min lydnad. Se där, vilka trappsteg jag timrade opp, se där, var jag sökte min prydnad. Men aldrig den lydnaden provet dock höll;,; Och sten efter sten från byggnaden föll;,; Den blev ingen brygga till himlen".

3. " Och under allt detta stod Jesus så huld och ropade till mig så trägen. Se jag har betalt din omätliga skuld, jag ensam jag ensam är vägen. Jag, jag har förvärvat och återlöst dig;,; Säg vill du ej låta dig nöja med mig;,; Den nya och levande vägen"?

4." Den vägen mig syntes i början för lätt, som många väl ännu den kalla. Men när man har försökt alla övriga sätt, och kommit till korta på alla. Då skall man och slutligt sig finna därvid;,; att hava allenast i Jesus sin frid;,; Och blott genom honom bli salig".

I Herrens händer där får jag vila, där är jag trygg är inte de tså skönt käre kristna tros broder och syster.

Frids hälsn// Svenne

Ansiktet är viktigt, det återspeglar en persons hjärta. Mer kan vi inte önska än att Gud vänder sitt ansikte till oss. Då är all distans mellan Gud och människa borta. Då är Gud hos oss. Vilket löfte det är som inryms i välsignelseorden: den fördolde guden ska bli den uppenbarade guden.

Det ansikte som aktivt ser är alltför sällsynt i vårt samhälle. Det ansikte som är vänt till medmänniskan och tar emot hennes budskap efterfrågas. Det ansikte som bekräftar att någon annan är och har ett värde existerar inte för många unga som försöker finna sin identitet och få sin mänskliga värdighet erkänd i en kärleksfull relation. Bristen på ansikten som ser, tar emot och bekräftar har med vår livssituation att göra. Tempot och konsumtionen tycks ta all kraft. Och allt konsumeras: intryck, upplevelser, varor, tjänster, information och till och med relationer.